Första veckan, första inlägget och bloggpremiär på köpet. Helt fantastiskt.
För någon som endast är med på Facebook för att bli påmind om sina vänners födelsedagar så är detta med bloggande (som sagt) helt nytt så vänligen ha lite överseende medan jag acklimatiserar mig.
Första veckan på kursen startade rätt lugnt med lite introduktioner och att lära känna kurskamraterna en aning. En föreläsning och en workshop är avklarade (eller om det var två inbakade i varandra?).
Föremålet jag hade med mig som inte intresserade mig alls var en attiralj med min senaste arbetsgivares logga på. Jobbade som speditör (fraktmäklare kan man väl kalla det för att förenkla). Jobbet var fruktansvärt tråkigt och själadödande och företaget i sig, ITS, var rent vidrigt. Hade kanske kunnat lägga föremålet under "något jag hatar" men jag ödslar inte sådana starka känslor i onödan. Helt ointresserad passade utmärkt.
Uppgiften vi fick var att skapa något med föremålet som man "aldrig använder sig av för att få inspiration" som inspiration. Till min stora förvåning fick jag ett gäng idéer/associationer direkt.
Utöver lönespecen varje månad så var egentligen det enda roliga med jobbet att man hade kontakt med människor från jordens alla hörn. Började med att göra en grovt utformad världskarta som jag hade tänkt måla med kaffe (för att få den att se gammal och spännande ut) och sedan märka ut punkter och rutter till de hamnar som jag hade exporterat mest gods till. Fick inspiration från Indiana Jones (om ni sett filmerna så ser man alltid en sådan karta när han reser till olika destinationer) och tänkte ha "ITS - och Jakten på den Försvunna Tiden" som titel. När jag blev färdig med Nord- och Sydamerika så skrotade jag dock projektet då kartan hade blivit alldeles för dåligt centrerad. På mitt förra jobb så sysslade jag med sjöexport och en sak jag fastnade för som symbol för detta var den gamla klassiska kompassrosen. Estetiskt tilltalande och med en röd tråd till föremålet jag hade börjat med som inspiration. Slutprodukten blev inte helt proportionerligt men med tanke på att jag gjorde den utan vare sig sextant eller linjal så är jag ganska nöjd med resultatet.
Vår andra uppgift var att recensera en av kortfilmerna vi såg i fredags. Jag valde filmen "Giant" av Salla Tykkä. I denna dokumentära film så får vi följa med till Rumänien och får en liten inblick i landets berömda gymnastiksatsning. Arkivbilder från den gamla kommunisttiden varvades med bilder på dagens idrottare. Den tunga musiken i kombination med bilderna på den pampiga gamla OS-hallen gav ett väldigt dystert intryck. Arkitekturen var fortfarande väldigt fin men det märktes att inga större restaurationer hade gjorts sedan byggnaden hade uppförts i slutet på 70-talet och bilderna på staden den låg i talade om att situationen var den samma även där. Jag fastande för filmen framförallt på grund av de unga gymnasterna. Korta intervjuer med dessa visade att de alla hade blivit utvalda vid ung ålder för att drillas in i programmet, vilket förvisso har haft stora framgångar. Kunde inte hjälpa att känna mig deprimerad efteråt då jag tänkte på dessa unga tjejers situation. Det går ju inte att förneka att de får en stor chans att bli något extraordinärt i ett land som är ett av Europas fattigaste, men samtidigt så får man hålla i minnet att en gymnasts karriär är väldigt kort och då de försakar så gott som hela sin barndom/ungdom (de flesta hade blivit utvalda vid fyra års ålder och flera medgav att detta var det första klara minnet de hade av sin barndom) så är frågan om det är värt priset de får betala?
Första veckan har jag lärt mig att det är lättare än vad jag trodde att starta upp en blogg, att lika delar blått, rött och gult blir svart och att man kan hitta inspiration även i något man inte är intresserad av.
Tar även med mig biten från Camillas föreläsning om eleverna som inspirerades till skolarbete med hjälp av musik vilket talade om för mig att de flesta kan motiveras i skolan om man bara hittar rätt knapp att trycka på.
-Until next week..
