När jag sist rapporterade så befann jag mig i utkanten av ett kreativt svart hål, beroende på flera olika faktorer. Sista opponeringstillfället bidrog dock med katalysatorn till vad som blev min slutgiltiga gestaltning. Agnes påpekade att de idéer jag hade inte verkade stå mig nära (stämde inte riktigt men hon märkte säkert att jag inte riktigt hade suget att förverkliga någon av dem) och föreslog att jag kanske skulle göra något som relaterade till min roll som pappa då hon påpekade att jag ofta talade om min son och hur mycket han betyder för mig och mitt liv. Jag hade tänkt i dessa banor tidigare men hade inte riktigt utvecklat tankarna då jag tyckte det kändes lite "uppenbart" för mig som förälder att skapa något utifrån detta koncept. Då jag en bit in i första "lediga" veckan gick med händerna fulla av återvinningssopor genom regnet, utan paraply, dyngsur, och helt plötsligt fann mig själv leende som en idiot bara för att jag tänkte på Marino (min son) så insåg jag att jag naturligtvis inte kunde göra något annat. Det handlar om kärlek, lycka och livet och det finns inget större än det.
Utvecklade min idé snabbt när jag väl bestämt mig för att köra på detta. Tanken var att arbeta med en schablon för att få en siluett av mig och min son gående hand i hand. Trots att landskapet omkring oss är grått, vått och kallt (som det ofta är i min kära hemstad) så är pojken uppfylld av kärlek, lycka och liv i sprudlande färger och han har makten att fylla upp mig (som kan vara en rätt dyster realist/pessimist i vanliga fall) med det samma bara genom sin existens.
Planen var att låta grå färg rinna fritt likt regn runt oss men att lillen har makten att skapa en sfär runt oss som skyddar oss från den trista omgivningen och att sedan fylla schablonen med överlappande droppar av rött, blått och gult som representerar kärlek, liv och lycka. Jag jobbade med flytande tusch för att lättare kunna skapa effekten av droppar och regn men jag märkte snabbt att problemet med att låta färg rinna/droppa fritt är att den gör just det och inte har vett nog att inse min önskan att den ska rinna/droppa fritt där Jag vill att den ska göra det. Efter många kasserade papper, tusch på vardagsrumsbordet och många grova svordomar fick jag in rutinen och efter att ha justerat metoden en aning så fick jag till slut fram en bild som jag är riktigt nöjd med och som gör mig glad av att titta på.
Försök 1,2,3 och 4 efter kassering +
min nya schablon av tetra pak
Försök 6 innan kassering
Försök 6 efter kassering
Nikotin och koffein, mina ständiga
följeslagare + mitt hemmagjorda
staffli av frigolit, tandpetare och
juicepaket
Far och son
