22:e Oktober

Assignment #3

"En gren, en förgrening, ett grenverk. Klättra!"

Det första jag kom att tänka på var kontakter, företagsstruktur. Kände jag Verkligen inte för.

Halkade in på att göra ett släktträd men hoppade den idén också av någon anledning.

Detta fick mig i alla fall att tänka på träd, där det helt bokstavligt finns en hel massa av det som nämndes, plus att de är väldigt klättervänliga.

Gick ut och tog lite bilder på träd i sina vackra höstskrudar och funderade på hur jag skulle slutföra uppgiften.

Bestämde mig tillslut för att välja ett träd, ta ett kort och sedan zooma in En gren, En förgrening och Ett grenverk. Klättrandet kände jag att det var bäst att låta bli och beslöt att lösa det på annat sätt.

När jag satt och klippte ihop mitt frankensteins träd så tänkte jag på barndomen. Glädjen, optimismen.. den totala avsaknaden av självbevarelsedrift.. och den fantastiska fantasin

Så.. när trädet växt sig klart så hade naturligtvis ett barn klättrat längst upp i trädkronan och sträckt sig efter stjärnorna..

21:e Oktober

Andra assignment.

"Klipp och klistra - Fuska!"

Tyckte det lät riktigt roligt direkt men jag lyckades inte riktigt komma på något att göra.

Gjorde så att jag bröt ned det och tänkte på begreppen var för sig.

Klipp och klistra var ju givet. Jag skulle klippa och klistra ihop något. Men vad?

Fuska! Tänkte på Facit, den heliga graalen i grundskolan för mig och mina klasskamrater men fick inte ihop det till en idé jag gillade.
..älskade att ordet stod med ett utropstecken. Tyckte det lät som en uppmaning och då slog det mig att jag skulle göra en rekryteringsskylt för fuskare.

Tänkte genast på den klassiska "Uncle Sam"- militär rekryteringspostern och bestämde mig för att använda den som bas.

Rent tekniskt var det mycket jobbigare än vad jag hade föreställt mig och då jag jobbade med en existerande bild under min egen så gick det inte att få till det visuella på pricken som jag hade önskat, så jag fuskade lite med det oxå :)

Mycket pill, mycket tid, mycket roligt

20:de Oktober -

UPPGIFT FRÅN GRUPP C TILL GRUPP A

Första assignment på typ ett halvår. Inklämt precis under sista veckan av pågående kurs. 

En uppgift om dagen under tre dagar och didaktiska reflektioner på andra gruppers arbeten under samma tid. Examinerande uppgift i en parallell kurs med deadline i morgon. Examinerande uppgift i Denna kurs, deadline om en vecka. Ytterligare en examinerande uppgift i denna kurs, deadline om tio dagar. Min poäng är att jag hade hoppats på en smidig uppgift som jag hade kunnat klara av snabbt för att sedan kunna fokusera på allt annat så att jag skulle hinna bli färdig i tid. Och så får vi följande:

Hur långt vill du gå?

Hur långt kan du gå?

Hur långt vågar du gå?

Fantastisk uppgift! Fick massa inspiration på en gång. Hur långt vill jag gå? -Ser mig själv flytande i kosmos, utforskande de mest avlägsna hörnen i skapelsen.. förbi skapelsen.. innan skapelsen.. vad finns där?? Börjar med ett vitt ark, 1m x 2m och grundfärgerna som får representera krafterna som fick allt att explodera. Börjar där, jobbar utåt och ser vart det tar mig..

Hur långt kan jag gå? Hur långt som helst egentligen.. blandar färger.. återskapar Big Bang i en kaskad av glittrande nyanser och ljus. Tillsätter abstrakt musik med harpklinkande, slumpmässiga xylofontoner, vindspel, subtilt slamrande med cymbaler och diverse slag på en triangel. Magiskt. Kan jag hinna med det idag? ..nej

Hur långt vågar jag gå? Vågar jag beskriva hela min tanke ingående för er, tonsätta och låta er själva visualisera hur detta kommer bli? Vågar jag ge er Universum Innan Big Bang? 

Ja

Sista inlägg innan visning

Till Kajsa och Emma (som ska opponera på mig) ber jag om ursäkt att jag inte lagt upp något nytt förrän nu. Trodde att förra inlägget skulle vara det sista och har, när jag väl sluppit uppdatera min blogg varje vecka, endast koncentrerat mig på vad jag ville gestalta. Var inne på GUL först för någon dag sedan och såg att man skulle uppdatera sin process etc.. så.. här är uppdateringen

När jag sist rapporterade så befann jag mig i utkanten av ett kreativt svart hål, beroende på flera olika faktorer. Sista opponeringstillfället bidrog dock med katalysatorn till vad som blev min slutgiltiga gestaltning. Agnes påpekade att de idéer jag hade inte verkade stå mig nära (stämde inte riktigt men hon märkte säkert att jag inte riktigt hade suget att förverkliga någon av dem) och föreslog att jag kanske skulle göra något som relaterade till min roll som pappa då hon påpekade att jag ofta talade om min son och hur mycket han betyder för mig och mitt liv. Jag hade tänkt i dessa banor tidigare men hade inte riktigt utvecklat tankarna då jag tyckte det kändes lite "uppenbart" för mig som förälder att skapa något utifrån detta koncept. Då jag en bit in i första "lediga" veckan gick med händerna fulla av återvinningssopor genom regnet, utan paraply, dyngsur, och helt plötsligt fann mig själv leende som en idiot bara för att jag tänkte på Marino (min son) så insåg jag att jag naturligtvis inte kunde göra något annat. Det handlar om kärlek, lycka och livet och det finns inget större än det.

Utvecklade min idé snabbt när jag väl bestämt mig för att köra på detta. Tanken var att arbeta med en schablon för att få en siluett av mig och min son gående hand i hand. Trots att landskapet omkring oss är grått, vått och kallt (som det ofta är i min kära hemstad) så är pojken uppfylld av kärlek, lycka och liv i sprudlande färger och han har makten att fylla upp mig (som kan vara en rätt dyster realist/pessimist i vanliga fall) med det samma bara genom sin existens.

Planen var att låta grå färg rinna fritt likt regn runt oss men att lillen har makten att skapa en sfär runt oss som skyddar oss från den trista omgivningen och att sedan fylla schablonen med överlappande droppar av rött, blått och gult som representerar kärlek, liv och lycka. Jag jobbade med flytande tusch för att lättare kunna skapa effekten av droppar och regn men jag märkte snabbt att problemet med att låta färg rinna/droppa fritt är att den gör just det och inte har vett nog att inse min önskan att den ska rinna/droppa fritt där Jag vill att den ska göra det. Efter många kasserade papper, tusch på vardagsrumsbordet och många grova svordomar fick jag in rutinen och efter att ha justerat  metoden en aning så fick jag till slut fram en bild som jag är riktigt nöjd med och som gör mig glad av att titta på.


                                                    Försök 1,2,3 och 4 efter kassering +
                                                    min nya schablon av tetra pak

                                                    Försök 6 innan kassering

                                                    Försök 6 efter kassering

                                                    Nikotin och koffein, mina ständiga
                                                    följeslagare + mitt hemmagjorda
                                                    staffli av frigolit, tandpetare och
                                                    juicepaket

                                                    Far och son

Reflektion #5

Under veckan som gått har jag försökt komma på nya idéer för att lättare kunna anpassa mitt gestaltande arbete till min kommande rapport.

Har nu ett par olika idéer jag jobbar med. Dels min originalidé, dels en idé om populärmedias makt över oss, en idé om sjukvården och dess makt över oss ( på gott och ont ) och till sist en idé om lokaltrafiken och dess makt över, framförallt, boende i Göteborgs förorter. Har inte bestämt mig för vilken väg jag ska vandra eller hur jag ska ta mig fram på den. Argumenterar med mig själv för närvarande om hur jag på bästa sätt ska kunna kombinera gestaltning/rapport.
Är fortfarande en aning fast i oinspirationens träsk till följd av förra veckans rapportseminarie men tankarna och idéerna börjar åtminstone komma tillbaka. Känner att detta upplägg inte riktigt har passat mig. Jag har förvisso fått en massa idéer men utan någon press att förverkliga dessa så har de mest flutit omkring i mina tankar tills jag tröttnat på dom och de bara hänger kvar och irriterar mig likt ljudet av en mygga nära örat.

Kommande två veckor, när jag väl får lite ostörd tid, så kommer det falla på plats. Något kommer falla på plats. Vad det blir vet jag inte än.

Reflektion #3 + #4

Då jag var hemma hela förra veckan med min son som var sjuk så har jag inget nytt att rapportera om den tiden. Inget dokumenterat i alla fall. Jag har tänkt mycket och kommit fram till ett par nya infallsvinklar men då min process är att komma på idéer, älta dom i min hjärna för att sedan utföra det som känns rätt så har jag inget konkret att visa upp.

Efter dagens rapport-handledning så känner jag att jag är tillbaka på ruta noll (ja, under ruta ett). De idéer jag haft har känts helt rätt i förhållande till temat men jag har ingen frågeställning på ämnet utan mer kommentarer eller konstaterande. Skulle jag ta fram en möjlig frågeställning till mina teman så skulle de vara av en mer filosofisk karaktär och det är inte (i den bemärkelsen jag menar) vetenskapligt och jag fick en stark känsla av att rapporten skulle vara just det. Såå.. nu är jag på en fruktansvärt oinspirerad plats där jag känner att jag måste komma på en frågeställning först för att sedan skapa något (vad som) som passar denna. Just nu känns det riktigt tungt att försöka samla ihop nog kreativitet för att skapa något som jag sedan ska skriva en fem sidor lång Vetenskaplig rapport om (utan bilder, Med vetenskapliga referenser). Nej, jag läste inte igenom guiden till hur man skulle skriva rapporten ordentligt, eller så kopplade jag inte.. oavsett.. Väldigt dumt, mitt fel. Och ja, jag inser att detta låter omoget och tjurigt, och ja, jag inser även att detta är universitetsstudier och att vetenskapliga rapporter är en del av utbildningen. Saken är bara den att jag ställde mig in på en sak och tänkte kring ämnet i dessa banor tills jag insåg att det hade redan gått fyra veckor och mitt sätt att tänka på saken var fel. Så, nu ska jag ta mig en kopp lugna-ner-dig te, softa och börja om från början. Ska börja tänka på saken i morgon Efter att jag lämnat in mina opponeringar, om jag har tid och ork. I annat fall hoppas jag att inspirationen tänds på torsdag.

Reflektion #1 + #2 - Gestaltning

Missade deadline på förra reflektionen så jag bakar in båda i en här.

Hade en mängd olika lösryckta idéer inför förra veckans samtal. Jag hade dock inte reflekterat djupare kring uppgiften och var inte låst vid någon av idéerna. Jag lekte fritt med tankar om konceptet makt och alla olika saker det kunde innebära. Kärlek, tro, beroende, pengar, politik.
Fastnade inte riktigt vid en specifik tanke och funderade i olika omgångar på foto och måleri gällande utförandet.

En bild flimrade förbi när Celina visade referensbilder för Anders och den fick mig att tänka på en labyrint. Historien om labyrinten är ganska mäktig i sig; beställd av en kung och skapad av ett geni för att fängsla ett monster. Med hjälp av en prinsessas list lyckas en prins ta sig igenom labyrinten, döda monstret och ta sig ut igen. Började genast tänka på labyrinten som en metafor för livet. Det finns många vägar att gå och en del är återvändsgränder, faror kan lura runt hörnet och man behöver något som stöttar en för att ta sig igenom den, saker som tro, hopp, kärlek eller vänskap (den röda tråden).

I min hjärna började jag skissa på idéer för en teckning men kunde inte riktigt sätta fingret på hur jag ville gå tillväga. Då jag antydde att jag förmodligen ville rita något för att jag var bekväm med detta så undrade Katti om jag ansåg att det var ett undersökande om jag gjorde något som jag kände att jag redan bemästrade och Celina kom med det ytterst hjälpfulla förslaget att jag skulle bygga en labyrint i naturlig skala. Frågorna och förslagen (även om jag inte har några planer på något byggande i naturlig storlek) fick mig att gå tillbaka till ritbordet (bildligt talat, ha..ha..ha) och försöka tänka ihop en för mig annorlunda lösning.
Av en händelse gick jag med min syster i en leksaksaffär för att köpa en present. När vi står i kassan tittar hon upp i taket och anmärker på de fina mobilerna som hänger där och detta tände genast en gnista hos mig. Jag bestämde mig för att tillverka en mobil med labyrinten som tyngdpunkt. Gillar detta skarp och jag ser fram emot att sätta igång att konstruera och måla.