Hade en mängd olika lösryckta idéer inför förra veckans samtal. Jag hade dock inte reflekterat djupare kring uppgiften och var inte låst vid någon av idéerna. Jag lekte fritt med tankar om konceptet makt och alla olika saker det kunde innebära. Kärlek, tro, beroende, pengar, politik.
Fastnade inte riktigt vid en specifik tanke och funderade i olika omgångar på foto och måleri gällande utförandet.
En bild flimrade förbi när Celina visade referensbilder för Anders och den fick mig att tänka på en labyrint. Historien om labyrinten är ganska mäktig i sig; beställd av en kung och skapad av ett geni för att fängsla ett monster. Med hjälp av en prinsessas list lyckas en prins ta sig igenom labyrinten, döda monstret och ta sig ut igen. Började genast tänka på labyrinten som en metafor för livet. Det finns många vägar att gå och en del är återvändsgränder, faror kan lura runt hörnet och man behöver något som stöttar en för att ta sig igenom den, saker som tro, hopp, kärlek eller vänskap (den röda tråden).
I min hjärna började jag skissa på idéer för en teckning men kunde inte riktigt sätta fingret på hur jag ville gå tillväga. Då jag antydde att jag förmodligen ville rita något för att jag var bekväm med detta så undrade Katti om jag ansåg att det var ett undersökande om jag gjorde något som jag kände att jag redan bemästrade och Celina kom med det ytterst hjälpfulla förslaget att jag skulle bygga en labyrint i naturlig skala. Frågorna och förslagen (även om jag inte har några planer på något byggande i naturlig storlek) fick mig att gå tillbaka till ritbordet (bildligt talat, ha..ha..ha) och försöka tänka ihop en för mig annorlunda lösning.
Av en händelse gick jag med min syster i en leksaksaffär för att köpa en present. När vi står i kassan tittar hon upp i taket och anmärker på de fina mobilerna som hänger där och detta tände genast en gnista hos mig. Jag bestämde mig för att tillverka en mobil med labyrinten som tyngdpunkt. Gillar detta skarp och jag ser fram emot att sätta igång att konstruera och måla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar