Processbeskrivning/Reflektion animering

Nytt projekt och det skulle skapas en animerad film. Jag fortsätter min resa i det, för mig, outforskade.

Uppgiften blev presenterad för oss samtidigt som jag var mitt uppe i mitt föregående projekt och strax efter fick vi även besked om att vi skulle göra Nikes videoessä. Eller om uppgifterna presenterades i omvänd ordning, jag kommer inte riktigt ihåg. Hur som helst. Det kan lätt bli så att det låser sig för mig när jag blir överväldigad av grejer som ska göras, framför allt om det är saker jag inte har någon erfarenhet av. Kanske inte låser sig direkt, men jag skjuter saker åt sidan till dess att jag känner att det är "nu eller aldrig". Jag gillar att beta av saker, gör färdigt en sak, lägg åt sidan, vila, börja på nästa sak, upprepa. Det är i alla fall den rent praktiska processen. Tänkt på alla grejerna har jag gjort konstant, vilket varit en outsinlig källa till stress och frustration. Detta åsido så gjorde mitt tänkande att jag i alla fall hade en klar bild av vad jag ville göra, även om jag inte gjorde det direkt. 

Till en början var jag fortfarande inne i uppvärmningsfasen. Jag hade inte riktigt kommit in i skapande-tänket och hade svårt att få fram idéer om vad jag ville göra. Min första idé var att göra någon sorts inblick i min tillvaro innan jag började studera till lärare och jobbade på en arbetsplats som långsamt sög ut min livskraft och själ och där min enda respit var att komma hem till familjen som skänkte mig ny energi på kvällen. Tanken var att få till en tv-spelskänsla där jag förlorade mitt första hjärta (som livskraft ofta representeras i tv-spel) när väckarklockan ringde på morgonen för att fortsätta förlora kraft allt eftersom dagen gick för att slutligen få extraliv när jag kom hem och kramade familjen på kvällen. Jag gillar fortfarande tanken men jag kunde inte riktigt räkna ut hur jag på ett tillfredsställande sätt skulle lösa det visuella så jag slopade idén. Kom ihåg en serie-stripp jag hade tecknat till en VFU-lektion jag höll i för något år sedan och tänkte att med vissa modifikationer så skulle denna fungera alldeles utmärkt som film.

Jag gjorde ett snabbt, nytt, bildmanus baserad på denna och bestämde mig för att köra på det.

Efter att ha sett Olles demonstration om skapandet av en stop-motionfilm med hjälp av leksaker, och jag hade fått låna en Ipad med tillhörande stativ, kände jag mig förvissad om att detta skulle gå att lösa.

Jag började med att titta på de filmade föreläsningar som vi skulle kolla på för att se om jag kunde få lite tips och inspiration. Lisa Jeannin hade visserligen skapat animationer i stop-motion, men hon presenterade mest olika filmer hon hade gjort och i ärlighetens namn föll de mig inte alls i smaken.

Astrid Göransson sade några saker som jag tog med mig i mitt skapande. Hon nämnde att hon vid något tillfälle skulle skapa en enkel animerad film som alla tyckte om och det var precis vad jag ville göra. Inga konstigheter, jag ville bara göra en underhållande film. Hon nämnde även ångesten man kunde känna då allt jobb och långa timmar bara resulterade i några sekunders rörliga bilder. Detta tog jag med mig så att jag skulle vara förberedd. Slutligen berättade hon om när hon skapade en animerad film utan manus och slängde in saker som inspirerade henne för stunden, d.v.s: hon tog med saker som hände kring henne och inkorporerade detta i sin film. Detta utnyttjade jag mig av då jag under inspelningen av filmen, utan en direkt plan för nästa scen, såg en tidning ligga på bordet och i stunden bestämde mig för att skapa ett kollage som jag kunde använda som kuliss. På så sätt föddes flygscenen. Även "rymdstationen" skapades på ett infall då jag såg anslagstavlan vi hade hängande i köket och insåg att jag kunde spara tid och jobb om jag helt enkelt ritade på den. Johannes Nyholms föreläsning var väl den jag fick ut mest av. Han sysslade mycket med samma typ av animation som jag hade tänkt använda mig av och gav sin önskan om att ha kontroll över produkten och att kunna möjliggöra det fantastiska (fantasivärldar/hollywoodskådisar i sina filmer) som orsak till sitt animerande. Då detta (fantasivärlden) var precis vad jag ämnat göra kände jag att det träffade helt rätt. Han talade även om en tendens att sätta upp hinder för sig själv för att slippa skapa, och detta kände jag, till min stora skam, igen mig i. Nyholm fortsatte med att tala om att använda sig av saker man har till hands för att skapa kulisser o.dyl, samt att inte tänka så mycket på hastigheten på filmen utan att fokusera på energin. Han uppmanade vidare till att experimentera och testa nya saker, att jobba snabbt och att skjuta från höften. Sista tipset jag anammade var att inte ha för höga ambitioner utan att bara sätta igång och vara nöjd med det man får fram.

Det första jag gjorde var att välja ut min ensemble. En film är aldrig bättre än sin skurk så jag började där. Ett läskigt utseende var viktigt för mina antagonister så därför valde jag ut Skeletor, Trapjaw, Krokodilen från Peter Pan, Rovdjuret och ärkeskurken Darth Vader. Baymax från Big Hero 6 var given som flygande sidekick. Huvudrollen, vilken skulle representera min son i berättelsen, ville jag ha en ledad figur till så att jag kunde göra honom så uttrycksfull som möjligt. Valet föll på Action Force´s Hard Ball, en trotjänare som följt med mig i snart 30 år. 

Jag hade klart för mig hur jag ville gestalta filmen då jag hade ett tydligt bildmanus med klara scener och ett tungt bibliotek av filmer i bakhuvet, insamlat under minst 35 år. Storyn skulle gestalta ett barns fantasi när han lekte med sina leksaker och baserades på mina egna barndomsminnen och iakttaganden av min 4-årige son. Jag ville göra en fartfylld, spännande rulle modellerad efter action- och äventyrsfilmerna jag älskade (och fortfarande älskar) från 80-talet. Då jag hade allt glasklart i min hjärna nöjde jag mig med att måla kulissen till den första scenen samt bygga ihop den mystiska legopyramiden. Sen var jag nöjd och tog paus.

Efter pausen insåg jag att det var måndag och att jag nu hade 3 dagar på mig att slutföra både filmen och min videoessä. Lätt panik och tung stress slog in. Den perfekta stormen var framme, do or die. Jag monterade ihop stativet, startade programmet, samlade skådespelarna, hämtade lite krukväxter och satte igång att jobba febrilt. Jag valde att filma inne i badrummet då det var enda rummet utan fönster och jag ville ha en jämn ljuskälla. Det var både enkelt och mycket mer krävande än jag trott att jobba med stop motion. Stop motion studio var väldigt intuitivt och lätt att jobba med och det var ju mer eller mindre bara att ta bilder och flytta på figurer.  Å andra sidan var det en jävla massa bilder och ett jävla massa flyttande på gubbar som inte riktigt ville agera så som jag hade hoppats. Improviserade lösningar med ståltråd, tejp och sytråd fungerade med varierande framgångar. Det tog mig en förmiddag och en kväll (som blev sen) att spela in hela filmen och skapa alla kulisser förutom den första och pyramiden på den andra. Var tvungen att ta ett avbrott i filmandet ett par timmar då min fru jobbade sent skift och jag fick hämta min son från förskolan och ta hand om honom fram till läggdags. Han var väldigt imponerad av vad pappa hade gjort vilket gladde mig något otroligt och gav mig ny energi. Det var väldigt skoj att blanda in honom i filmskapandet då han fick hjälpa till att måla en av kulisserna och genast ställde upp då jag undrade om han ville vara med i sista scenen till filmen. Följande förmiddag och kväll använde jag till att göra textrutorna samt hitta och lägga till ljudklipp. Detta var mycket tidskrävande och frustrerande. Jag visste vilka musikstycken jag ville ha med (Titelmusiken till Rovdjuret, låten från Den oändliga historien när Atreyu flyger på Falcor och The Imperial March från Star Wars) och vilka ljud (Rovdjurets vrål, djungelljud, lövprassel och raketer), problemet var bara att "passa in" dom på rätt sätt. Jag letade upp musiken och ljuden jag ville använda på youtube, spelade upp dem på min telefon och spelade in via datorn. Riktigt kämpigt att stänga av i precis rätt hundradel för att det inte skulle låta allt för inklistrat. Vissa scener fick jag "dra ut" så att musiken skulle fungera bättre, vilket märks men inte lika mycket som hafsigt ljud. Så, jobbigt men roligt att klippa in ljuden i rätt scen, få dem att överlappa etc. Sista dagen, på onsdag morgon, fick min fru filma mig och Marino i den sista scenen, vilket gick över förväntan. Riktigt imponerad att han kom ihåg precis vad han skulle säga. Denna scen kunde jag dock inte klippa in där jag ville ha den då Stop Motion Studios inte tillät att ladda upp filmklipp. Inte vad jag kunde se i alla fall trots omfattande sökningar på internet och utforskande av programmet. Efter att Olle hjälpt mig att skicka över filmerna från Ipaden till min dator var det dock inga problem att klippa till detta i mitt videoredigeringsprogram, vilket Nikes uppgift hade lärt mig hantera.

Jag hade gärna haft lite mer, ostörd tid, att arbeta med uppgiften, då jag är säker på att jag då hade kunnat göra längre, smidigare scener, snyggare övergångar och mjukare ljud, men på det hela taget är jag mycket nöjd med min film. Även min son är förtjust i slutresultatet vilket gör mig oproportionerligt stolt. Mycket rolig och givande uppgift.

Open Learning L9BD45

Första inlägget på två år..

Jag Borde naturligtvis ha skrivit dag för dag vad jag gjort under de senaste veckorna. Nu blev det dock precis som under min förra sejour på HDK att jag sammanfattade allt i (nästan) sista stund. Vill inte ursäkta mig på något vis men till mitt försvar så har jag inte skrivit blogg på två år (och aldrig innan dess) och jag lyckades även dra på mig en energisugande influensa redan första veckan på kursen. En influensa som inte har velat lämna mig ännu.

Blev både upprymd och aningen ångestfylld när jag fick höra vad vi skulle göra för uppgift. Såg fram emot att få fördjupa mig i två program jag inte hade någon kunskap om sedan innan och skapa något med dessa. Faktumet att jag har noll erfarenheter eller förkunskap om Något sådant program, parat med realiteten att jag skulle behöva lära mig det på egen hand, kändes dock aningen överväldigande.
Då jag sysslat med allt annat än rent kreativt arbete de senaste två åren så tog det lite tid att komma in i tankesättet. Idéerna om vad jag skulle göra sken med sin frånvaro och vetskapen om min totala brist på teknisk kunskap gjorde att en begynnande uppgivenhet började ta form. Jag förlikade mig med att jag inte skulle åstadkomma något spektakulärt utan siktade på att lära mig grunderna i två, för mig, nya program och bara producera något. Medveten om min prokrastinations-benägna personlighet och fast besluten att inte hamna allt för mycket efter började jag googla på "fun Gimp applications" på Youtube, då jag visste att Gimp är en gratis motsvarighet till Photoshop, ett program jag åtminstone i en abstrakt mening kände till. Till min förtjusning dök massor av olika tutorials upp och förvissad om att jag skulle kunna lära mig någonting av dessa laddade jag ned programvaran och började fundera på vad jag skulle göra.

Kommande två dagar spenderade jag med att läsa litteraturen till det första seminariet samt med att titta på Youtube-videos om open source. Videoklippen var informativa, lättförståeliga och gav goda argument och exempel till varför open learning/open source är positivt. Texterna var många och långa, framförallt "Esoteric and open pedagogies" tyckte jag var tung att ta mig igenom. För att vara texter som förespråkade öppenhet och tillgänglighet så kändes det som (de längre texterna) var väl högtravande och akademiska. Sammantaget gav mig litteraturen dock en god uppfattning om vad begreppen open learning och open source står för och de är svåra att argumentera emot då jag tycker att alla som vill ska ha rätt till högre utbildning. Jag förstår att konceptet är mer invecklat än så men jag anser dock att det hela kan vara aningen idealistiskt. Om vi inte ändrar systemet vi lever i, draget till sin spets, så behöver man i slutändan få betalt för sitt arbete eller hamna i en situation där man inte kan köpa mat för dagen. Med andra ord: om allt ska vara gratis får ingen betalt. Vi diskuterade materialet i grupper på seminariet och kom fram till att i vårt framtida yrkesutövande så kunde vi med lätthet applicera detta genom att ta tillvara på kunskaperna som finns hos eleverna, att inte vara rädda för att sätta oss i "passagerarsätet" om någon kan mer än oss om något, att, i den mån vi kan, hålla uppgifterna vi tilldelar eleverna öppna samt att se till att ha så mycket material och assistans som möjligt tillgängligt för dem.

Måndagen efter vi hade fått uppgiften stod till vårt förfogande för eget arbete. I min sjukdomsgrumliga hjärna hade jag hört att hjälp skulle stå att finna i datorsalen på skolan under schemalagd tid. Första timmen satt jag helt ensam i salen och visste inte vad jag skulle göra. Andra timmen dök två kurskamrater upp som förklarade för mig vad uppgiften gick ut på. Mycket tacksamt, men då jag visste att de hade sina egna projekt att jobba med kände jag mig inte bekväm med att tränga mig på och få dem att ge mig en snabbkurs i vilka program man skulle kunna använda sig av och hur man kunde använda dessa. Modstulen och febrig gick jag hem och gjorde ingenting resten av dagen.
Ny dag, nya tag. Letade nu efter något jag ville prova på med Gimp. Såg fram emot detta då jag länge hade velat lära mig hur man jobbade med fotomanipulering. Fastnade till en början för en applikation vilken gjorde att ett porträtt såg att komma fram ur en rökridå. Förkastade dock detta då det mest handlade om att använda olika penslar på lager för att få fram bilden och jag ville göra något som innefattade lite fler moment där jag kunde lära mig om mjukvaran och hur den fungerade. Hittade slutligen en tutorial som visade hur man kunde manipulera en bild för att få fram en effekt liknande desintegrering. Det var flera steg som skulle följas, olika lager som skulle användas och slutprodukten tilltalade mig. Tutorialen var på 11 min. Det tog mig ca 2 timmar att göra min första bild. Detta till trots var videon väldigt lätt att både följa och förstå. Anledningen till att det tog sådan tid var att det var första gången jag jobbade i programmet och behövde orientera mig och att jag använde mig av en egen bild vilket innebar att jag fick hitta egna lösningar till hur jag skulle få den att se ut som bilden i videon. Experimentering och ytterligare sökande på nätet efter lösningar ledde till en acceptabel bild att jobba med. Faktumet att jag inte har någon muspekare till min dator försvårade arbetet något och jag insåg snabbt hur mycket problem små knapptryckningar och dragningar på fel ställe kan ställa till. Detta i sin tur försenade arbetet ytterligare (inte för sista gången) och ledde till ytterligare felsökningshjälp på nätet, vilket efter lite navigering gick att finna.
Slutligen fick jag färdigt en bild som, någotsånär, liknade det videon visade och jag var ganska nöjd att jag faktiskt hade lyckats.

Ny litteratur till nästa seminarium låg på lut. Igen, många och långa texter. Benjamins "Konstverket i reproduktionsåldern" var inte helt lätt att läsa. Då den är skriven 1936 så är det förståeligt, men jag tyckte även den var förvirrande och motsägelsefull. På ett ungefär: författaren beskriver ett konstverk och dess "aura": kontexten i det den skapas/visas upp, säger att det är jätteviktigt för förståelsen av konstverket och dess budskap och säger att detta går förlorat om man reproducerar det eller visar upp det utanför denna kontext, för att följa upp med: och därför är detta jättebra. Typ. Jag generaliserar texten naturligtvis, men jag fann den svårförståelig och förvirrande. Heaths "Spel och lärande" gav mig mer där han i texten diskuterade vikten av att förstå spel och vikten av att välja spelformer som verkligen ger något rent pedagogiskt om man ska använda sig av detta medium i lärandet. Även Lantz-Andersson & Säljös text där de tar upp omvandlingen av lärandet till följd av den nya tekniken var mycket intressant och tänkvärd. De tar bl.a upp att den traditionella synen på lärande oundvikligen utmanas och behöver förändras med den nya tillgången till och formerna av informationssök. Utöver detta så flummade vi iväg aningen på seminariet om följderna av den stundande singulariteten och användningen av 3d printers, vilket några av de andra texterna, direkt eller indirekt, behandlade. Återigen anser jag dock att seminariet och (vissa av) texterna knöt väl an till ämnet open source och hur man kan använda sig av detta som framtida pedagog.

Nu började jag känna mig lite rådvill. Det går inte att underskatta hur lite jag kan om datorer utöver standardgrejerna, och jag hade ingen aning om vad jag skulle vända mig till som andra program. Jag visste inte ens vilka program som fanns eller vad de hade för syfte. Här började jag verkligen inse och uppskatta vidden av open source. Efter några väl valda sökningar upptäckte jag ett program kallat Krita. Mjukvaran var gratis, vilket var ett av de viktigaste kriterierna för mig. Dels för att jag inte har några pengar men faktiskt också för att verkligen använda mig av open source material, vars själva syfte är att vara tillgängligt för Alla (som har tillgång till dator naturligtvis). Krita är ett program vilket möjliggör att teckna/animera/manipulera bilder. Jag tittade på ett antal tutorials på Youtube för att få en aning om hur programmet fungerar och vad man kan göra med det. Historsikt sett har jag alltid dragit mig för att använda färger i mina teckningar. Om jag var nöjd med något i svart-vitt ville jag aldrig riskera att "förstöra" bilden. Besvikelsen över att serietidningen Fantomen växlade över till färg på 90-talet har jag aldrig riktigt kommit över.. Hur som helst. Mina farhågor till trots så har jag alltid varit nyfiken på att använda mig av färger och när jag nu såg chansen att göra detta utan att "riskera" min tidigare teckning så var valet gällande vad jag skulle göra härnäst enkelt. Jag tog en bild som jag ritat med tusch under min förra vända på HDK, konverterade denna, målade den med färg och lade in den på en ny bakgrund. Detta låter inte så avancerat men det var många moment inblandade och mycket pillande med radering och ifyllnad. Den nya bakgrunden experimenterade jag mig själv fram till i Gimp.

Jag hade nu gjort två saker och kände att jag hade tid över så ville jag prova att utveckla bilden jag hade gjort i Gimp då jag inte var helt nöjd med den. Jag hade en tanke om att göra samma sorts bild (fast bättre) och lägga in den på en annan bakgrund. Efter många timmars radering, klippning och ren frustration visade det sig att detta inte riktigt funkade då användandet av olika lager var essentiellt för slutprodukten. Då jag endast hade experimenterat på egen hand är det fullt möjligt att det finns en lösning på problemet jag upplevde men vid det här laget var jag trött på att försöka och nöjde mig med att göra en ny bild som jag var nöjd med.

För min egen del var det både för- och nackdelar med detta arbetssätt. Negativt för mig var att jag är en typ av person som mår bra av struktur när det kommer till att få något som jag Måste göra gjort. Om personen som ska förse mig med dessa strukturer är jag själv så kan jag bli lite vilsen och uppgiven då jag initialt kan känna "jag fattar inte vad jag ska göra så jag gör något annat". Detta framför allt när det kommer till att jobba med saker som jag inte har någon erfarenhet av. Så, Liite struktur och tips hade jag inte tackat nej till. Å andra sidan, även om jag ogärna tränger mig på folk och ber om hjälp så jag har inga problem med att söka och hitta information på nätet. Så pass mycket tekniskt kunnande besitter jag åtminstone. Det var frustrerande emellanåt och jag kan inte påstå att jag har gjort något jätteutmanande med mina bilder men jag känner ändå att jag fått en inblick i en värld som innan var helt främmande för mig och jag vill påstå att jag nu har skaffat mig tillräcklig kunskap om programmen för att, hjälpligt, kunna använda mig av dom i framtiden. För övrigt två program som jag hade väldigt roligt med och ser stor potential i. Jag gillar också syftet med kursen, att vi ska lära oss att lära oss själva, då detta säkerligen är något vi kommer ha nytta av i framtiden. Även om jag hade önskat att jag hade haft lite mer ostörd tid att jobba med projektet så är jag ändå tacksam för uppgiften då den tvingade mig att prova på något som jag hade skjutit på framtiden allt för länge.

Som framtida pedagog tänker jag att open learning är ett sätt att förhålla sig generellt till undervisning. Som jag skrev under stycket där jag beskrev det första seminariet; vara flexibel i mina uppgifter till eleverna, inte vara rädd att lära mig från eleverna, uppmuntra att eleverna delar med sig av sina kunskaper sinsemellan, försöka göra så många alternativ som möjligt tillgängliga och att utnyttja de öppna resurser som finns tillhanda. Då jag kommer vara verksam i högstadiet så kommer jag nog ge eleverna en aning struktur och tips och kommer se till att vara tillgänglig och behjälplig om så behövs.