Jag Borde naturligtvis ha skrivit dag för dag vad jag gjort under de senaste veckorna. Nu blev det dock precis som under min förra sejour på HDK att jag sammanfattade allt i (nästan) sista stund. Vill inte ursäkta mig på något vis men till mitt försvar så har jag inte skrivit blogg på två år (och aldrig innan dess) och jag lyckades även dra på mig en energisugande influensa redan första veckan på kursen. En influensa som inte har velat lämna mig ännu.
Blev både upprymd och aningen ångestfylld när jag fick höra vad vi skulle göra för uppgift. Såg fram emot att få fördjupa mig i två program jag inte hade någon kunskap om sedan innan och skapa något med dessa. Faktumet att jag har noll erfarenheter eller förkunskap om Något sådant program, parat med realiteten att jag skulle behöva lära mig det på egen hand, kändes dock aningen överväldigande.
Då jag sysslat med allt annat än rent kreativt arbete de senaste två åren så tog det lite tid att komma in i tankesättet. Idéerna om vad jag skulle göra sken med sin frånvaro och vetskapen om min totala brist på teknisk kunskap gjorde att en begynnande uppgivenhet började ta form. Jag förlikade mig med att jag inte skulle åstadkomma något spektakulärt utan siktade på att lära mig grunderna i två, för mig, nya program och bara producera något. Medveten om min prokrastinations-benägna personlighet och fast besluten att inte hamna allt för mycket efter började jag googla på "fun Gimp applications" på Youtube, då jag visste att Gimp är en gratis motsvarighet till Photoshop, ett program jag åtminstone i en abstrakt mening kände till. Till min förtjusning dök massor av olika tutorials upp och förvissad om att jag skulle kunna lära mig någonting av dessa laddade jag ned programvaran och började fundera på vad jag skulle göra.
Kommande två dagar spenderade jag med att läsa litteraturen till det första seminariet samt med att titta på Youtube-videos om open source. Videoklippen var informativa, lättförståeliga och gav goda argument och exempel till varför open learning/open source är positivt. Texterna var många och långa, framförallt "Esoteric and open pedagogies" tyckte jag var tung att ta mig igenom. För att vara texter som förespråkade öppenhet och tillgänglighet så kändes det som (de längre texterna) var väl högtravande och akademiska. Sammantaget gav mig litteraturen dock en god uppfattning om vad begreppen open learning och open source står för och de är svåra att argumentera emot då jag tycker att alla som vill ska ha rätt till högre utbildning. Jag förstår att konceptet är mer invecklat än så men jag anser dock att det hela kan vara aningen idealistiskt. Om vi inte ändrar systemet vi lever i, draget till sin spets, så behöver man i slutändan få betalt för sitt arbete eller hamna i en situation där man inte kan köpa mat för dagen. Med andra ord: om allt ska vara gratis får ingen betalt. Vi diskuterade materialet i grupper på seminariet och kom fram till att i vårt framtida yrkesutövande så kunde vi med lätthet applicera detta genom att ta tillvara på kunskaperna som finns hos eleverna, att inte vara rädda för att sätta oss i "passagerarsätet" om någon kan mer än oss om något, att, i den mån vi kan, hålla uppgifterna vi tilldelar eleverna öppna samt att se till att ha så mycket material och assistans som möjligt tillgängligt för dem.
Måndagen efter vi hade fått uppgiften stod till vårt förfogande för eget arbete. I min sjukdomsgrumliga hjärna hade jag hört att hjälp skulle stå att finna i datorsalen på skolan under schemalagd tid. Första timmen satt jag helt ensam i salen och visste inte vad jag skulle göra. Andra timmen dök två kurskamrater upp som förklarade för mig vad uppgiften gick ut på. Mycket tacksamt, men då jag visste att de hade sina egna projekt att jobba med kände jag mig inte bekväm med att tränga mig på och få dem att ge mig en snabbkurs i vilka program man skulle kunna använda sig av och hur man kunde använda dessa. Modstulen och febrig gick jag hem och gjorde ingenting resten av dagen.
Ny dag, nya tag. Letade nu efter något jag ville prova på med Gimp. Såg fram emot detta då jag länge hade velat lära mig hur man jobbade med fotomanipulering. Fastnade till en början för en applikation vilken gjorde att ett porträtt såg att komma fram ur en rökridå. Förkastade dock detta då det mest handlade om att använda olika penslar på lager för att få fram bilden och jag ville göra något som innefattade lite fler moment där jag kunde lära mig om mjukvaran och hur den fungerade. Hittade slutligen en tutorial som visade hur man kunde manipulera en bild för att få fram en effekt liknande desintegrering. Det var flera steg som skulle följas, olika lager som skulle användas och slutprodukten tilltalade mig. Tutorialen var på 11 min. Det tog mig ca 2 timmar att göra min första bild. Detta till trots var videon väldigt lätt att både följa och förstå. Anledningen till att det tog sådan tid var att det var första gången jag jobbade i programmet och behövde orientera mig och att jag använde mig av en egen bild vilket innebar att jag fick hitta egna lösningar till hur jag skulle få den att se ut som bilden i videon. Experimentering och ytterligare sökande på nätet efter lösningar ledde till en acceptabel bild att jobba med. Faktumet att jag inte har någon muspekare till min dator försvårade arbetet något och jag insåg snabbt hur mycket problem små knapptryckningar och dragningar på fel ställe kan ställa till. Detta i sin tur försenade arbetet ytterligare (inte för sista gången) och ledde till ytterligare felsökningshjälp på nätet, vilket efter lite navigering gick att finna.
Slutligen fick jag färdigt en bild som, någotsånär, liknade det videon visade och jag var ganska nöjd att jag faktiskt hade lyckats.
Ny litteratur till nästa seminarium låg på lut. Igen, många och långa texter. Benjamins "Konstverket i reproduktionsåldern" var inte helt lätt att läsa. Då den är skriven 1936 så är det förståeligt, men jag tyckte även den var förvirrande och motsägelsefull. På ett ungefär: författaren beskriver ett konstverk och dess "aura": kontexten i det den skapas/visas upp, säger att det är jätteviktigt för förståelsen av konstverket och dess budskap och säger att detta går förlorat om man reproducerar det eller visar upp det utanför denna kontext, för att följa upp med: och därför är detta jättebra. Typ. Jag generaliserar texten naturligtvis, men jag fann den svårförståelig och förvirrande. Heaths "Spel och lärande" gav mig mer där han i texten diskuterade vikten av att förstå spel och vikten av att välja spelformer som verkligen ger något rent pedagogiskt om man ska använda sig av detta medium i lärandet. Även Lantz-Andersson & Säljös text där de tar upp omvandlingen av lärandet till följd av den nya tekniken var mycket intressant och tänkvärd. De tar bl.a upp att den traditionella synen på lärande oundvikligen utmanas och behöver förändras med den nya tillgången till och formerna av informationssök. Utöver detta så flummade vi iväg aningen på seminariet om följderna av den stundande singulariteten och användningen av 3d printers, vilket några av de andra texterna, direkt eller indirekt, behandlade. Återigen anser jag dock att seminariet och (vissa av) texterna knöt väl an till ämnet open source och hur man kan använda sig av detta som framtida pedagog.
Nu började jag känna mig lite rådvill. Det går inte att underskatta hur lite jag kan om datorer utöver standardgrejerna, och jag hade ingen aning om vad jag skulle vända mig till som andra program. Jag visste inte ens vilka program som fanns eller vad de hade för syfte. Här började jag verkligen inse och uppskatta vidden av open source. Efter några väl valda sökningar upptäckte jag ett program kallat Krita. Mjukvaran var gratis, vilket var ett av de viktigaste kriterierna för mig. Dels för att jag inte har några pengar men faktiskt också för att verkligen använda mig av open source material, vars själva syfte är att vara tillgängligt för Alla (som har tillgång till dator naturligtvis). Krita är ett program vilket möjliggör att teckna/animera/manipulera bilder. Jag tittade på ett antal tutorials på Youtube för att få en aning om hur programmet fungerar och vad man kan göra med det. Historsikt sett har jag alltid dragit mig för att använda färger i mina teckningar. Om jag var nöjd med något i svart-vitt ville jag aldrig riskera att "förstöra" bilden. Besvikelsen över att serietidningen Fantomen växlade över till färg på 90-talet har jag aldrig riktigt kommit över.. Hur som helst. Mina farhågor till trots så har jag alltid varit nyfiken på att använda mig av färger och när jag nu såg chansen att göra detta utan att "riskera" min tidigare teckning så var valet gällande vad jag skulle göra härnäst enkelt. Jag tog en bild som jag ritat med tusch under min förra vända på HDK, konverterade denna, målade den med färg och lade in den på en ny bakgrund. Detta låter inte så avancerat men det var många moment inblandade och mycket pillande med radering och ifyllnad. Den nya bakgrunden experimenterade jag mig själv fram till i Gimp.
Som framtida pedagog tänker jag att open learning är ett sätt att förhålla sig generellt till undervisning. Som jag skrev under stycket där jag beskrev det första seminariet; vara flexibel i mina uppgifter till eleverna, inte vara rädd att lära mig från eleverna, uppmuntra att eleverna delar med sig av sina kunskaper sinsemellan, försöka göra så många alternativ som möjligt tillgängliga och att utnyttja de öppna resurser som finns tillhanda. Då jag kommer vara verksam i högstadiet så kommer jag nog ge eleverna en aning struktur och tips och kommer se till att vara tillgänglig och behjälplig om så behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar