torsdag 26 mars 2015
måndag 23 mars 2015
Marias uppgift - Verklighet/Fantasi
" Ta fram en konstbild, film eller text med tydliga skillnader mellan moment i kombinationen verklighet och fantasi. "
Jag valde Salvador Dali´s Madonnan av Port Lligat. Har alltid varit en beundrare av Dali´s bisarra och surrealistiska konst. Kombinationen verklighet/fantasi går inte att ta miste på och detta verk där han porträtterar den heliga Madonnan och Jesusbarnet med inslag av kusten/havet tilltalar mig oerhört.
Vidare skulle vi reflektera över hur den pedagogiska miljön kan utmana barns fantasi och kreativitet. Jag anser för det första att det är viktigt att ha miljön så "öppen" som möjligt. Eleverna ska kunna sitta där de känner att de är som mest kreativa och får inspiration och ska inte nödvändigtvis vara förpassade till sina bänkplatser. Viktigt även med fönster för att få in ljus och att se världen utanför. Musik är något som jag förespråkar starkt då det i mångt och mycket bygger på känslor och det är ju just dessa som man vill att eleverna ska använda sig av. Vidare anser jag att det bör finnas tillgång till varierande material att använda sig av samt att det ska finnas mycket bilder på allt möjligt på väggarna samt olika sorters tidningar för att inspirera sinnena. Jag anser att det inte kan vara "helt" fritt angående vad man gör då man som lärare ska bedöma elevernas prestationer, och dessutom är alla individer och vissa kanske jobbar bättre om dom får en specifik uppgift att ta sig an, men ser man att en elev jobbar på bra med något dom startat själva så tycker jag att man ska uppmuntra detta så länge man kan koppla det till undervisningen på något sätt.
Vidare skulle vi reflektera över hur den pedagogiska miljön kan utmana barns fantasi och kreativitet. Jag anser för det första att det är viktigt att ha miljön så "öppen" som möjligt. Eleverna ska kunna sitta där de känner att de är som mest kreativa och får inspiration och ska inte nödvändigtvis vara förpassade till sina bänkplatser. Viktigt även med fönster för att få in ljus och att se världen utanför. Musik är något som jag förespråkar starkt då det i mångt och mycket bygger på känslor och det är ju just dessa som man vill att eleverna ska använda sig av. Vidare anser jag att det bör finnas tillgång till varierande material att använda sig av samt att det ska finnas mycket bilder på allt möjligt på väggarna samt olika sorters tidningar för att inspirera sinnena. Jag anser att det inte kan vara "helt" fritt angående vad man gör då man som lärare ska bedöma elevernas prestationer, och dessutom är alla individer och vissa kanske jobbar bättre om dom får en specifik uppgift att ta sig an, men ser man att en elev jobbar på bra med något dom startat själva så tycker jag att man ska uppmuntra detta så länge man kan koppla det till undervisningen på något sätt.
Kulturorientering
Redan under första veckan på kursen så gick jag på min första utställning. Det var olika filmare som satte upp sina verk på konsthallen dit vi alla i klassen tog oss för att se vad som erbjöds. Den första av filmerna jag såg hette "Giant" och denna har jag recenserat i min första veckoreflektion.
Jag såg ytterligare två filmer på utställningen. Den ena var ett Norsk-Amerikanskt samarbete som behandlade Norges betydelse i världshistorien och framför allt i Palestinakonflikten. Allt från korsfarare till Nordpolenutforskare och fredspriset berördes. Det var intressanta historiska aspekter som filmen tog upp men i ärlighetens namn så kändes det lite som om de tog sig själva på för stort allvar, eller lade lite för stor vikt vid sin egen betydelse, även om man kunde ana en antydan till kritik mot Norge som land rent utrikespolitiskt.
Den tredje filmen var producerad av en svenska som jag inte minns namnet på. Jag tyckte om den till en början men kände att det blev lite krystat ju längre filmen blev. Det kändes lite som en avancerad videodagbok där filmaren dokumenterade triviala saker som pågick runtomkring henne och kommenterade (aningen lösryckt) med hjälp av en textremsa. Vissa delar kändes smått regisserade men majoriteten av filmen kändes rent dokumentär.Till en början gillade jag som sagt filmen men efterhand kändes det lite smått poänglöst och jag kunde inte skönja något direkt budskap annat än att "saker händer i världen". Jo tack, jag vet.
Den andra utställningen jag besökte var på Hasselblads och visade verk av den japanska konstnären Ishiuchi Miyako. Utställningen bestod av fotografier och var uppdelad i olika serier. En av dessa var väldigt personlig med bilder på hennes farmors ansikte, händer, ögon, hennes bortgångna mammas löständer (!) och kläder o.s.v. Det kändes verkligen att det var personliga saker som hon delade med sig av i denna serie och då jag har starka familjeband själv tog jag åt mig detta. Den andra serien som visades var foton på olika textilier. Fotografen hade besökt textilfabriker och liknande och tagit bilder på de färgglada och mönstrade tygen där de hängde, låg eller förbereddes på något sätt.
Jag tyckte att bilderna var mycket vackra med alla färger men utöver sin skönhet så tog jag inte med mig något mer av den bildserien. Den sista serien på utställningen visade upp olika klädesplagg i varierande stadier av förfall. Kläderna tillhörde offer från Hiroshima-bombningen och serien kändes väldigt tung. Blev lite illa till mods av att studera kläderna, framförallt när det var kläder från ett barn. Som sagt, serien väckte mycket känslor men det var inte särskilt angenäma sådana, men det var väl inte heller tanken.
Baserade min serie som jag gjorde under 2:a veckoreflektionen på denna utställning.
Också tredje och fjärde utställningen var fotoutställningar och presenterades även dessa på Hasselblads.
Den första av dessa var av fotografen An-My Lê. Hon hade följt och fotograferat den amerikanska armén och diverse saker omkring denna. Inga foton i "skarpt läge" utan från ledig tid, dagligt arbete och träningssituationer. Några få kort på omgivande miljö samt ett axplock av zippo-(tändare)motiv fanns även med.
Detta var nog min favoritbild. Gillade kontrasterna både i färgerna med den kala bakgrunden, munken i sin saffransgula särk och soldaten i sin blå uniform, samt även motsatsen i vad de två personerna representerade. Detta var dock ett utav få motiv som jag fick ut något djupare av än att det bara var en fin bild.
Den sista utställningen presenterade det arktiska Svalbard och hur detta område har förändrats. Tyrone Martinsson använde här fältarbete, arkivforskning samt historiska och nytagna fotografier för att visa hur den naturliga världen förändras över tid.
Det var mycket vackra och mäktiga bilder att titta på samtidigt som man blir sorgsen av att så tydligt kunna se människans påverkan på miljön över en, historiskt sett, så kort tid. Fotografierna och det andra materialet (historiska kartor och konstnärliga representationer) talar sitt tydliga språk och man behövde inte stirra sig blind för att se vad som dokumenterats. Dessa bilder kände jag väldigt starkt för då detta (planeten jorden och hur vi i vår girighet och okunnighet håller på att förstöra den) är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat.
Till sist skulle vi låna en bok från konstbiblioteket om något vi inte visste/kunde sedan innan. Jag valde att låna boken " Digital fotografi - steg för steg " (Bokförlaget Semic, Sundbyberg, 2013). Jag är väldigt intresserad av att lära mig mer om denna teknik då man kan göra så mycket roliga saker med den. Själv tillhör jag en generation som minns väl hur det var att behöva vänta i två veckor för att se de 32 semesterkort man hade lämnat in för framkallning och jag har inte riktigt hållit mig ajour på området sedan dess. Denna bok behandlar alltså något jag inte visste sedan innan (väldigt lite iaf) och det är även något jag känner att jag kommer få mycket glädje av i framtiden.
Jag såg ytterligare två filmer på utställningen. Den ena var ett Norsk-Amerikanskt samarbete som behandlade Norges betydelse i världshistorien och framför allt i Palestinakonflikten. Allt från korsfarare till Nordpolenutforskare och fredspriset berördes. Det var intressanta historiska aspekter som filmen tog upp men i ärlighetens namn så kändes det lite som om de tog sig själva på för stort allvar, eller lade lite för stor vikt vid sin egen betydelse, även om man kunde ana en antydan till kritik mot Norge som land rent utrikespolitiskt.
Den tredje filmen var producerad av en svenska som jag inte minns namnet på. Jag tyckte om den till en början men kände att det blev lite krystat ju längre filmen blev. Det kändes lite som en avancerad videodagbok där filmaren dokumenterade triviala saker som pågick runtomkring henne och kommenterade (aningen lösryckt) med hjälp av en textremsa. Vissa delar kändes smått regisserade men majoriteten av filmen kändes rent dokumentär.Till en början gillade jag som sagt filmen men efterhand kändes det lite smått poänglöst och jag kunde inte skönja något direkt budskap annat än att "saker händer i världen". Jo tack, jag vet.
Den andra utställningen jag besökte var på Hasselblads och visade verk av den japanska konstnären Ishiuchi Miyako. Utställningen bestod av fotografier och var uppdelad i olika serier. En av dessa var väldigt personlig med bilder på hennes farmors ansikte, händer, ögon, hennes bortgångna mammas löständer (!) och kläder o.s.v. Det kändes verkligen att det var personliga saker som hon delade med sig av i denna serie och då jag har starka familjeband själv tog jag åt mig detta. Den andra serien som visades var foton på olika textilier. Fotografen hade besökt textilfabriker och liknande och tagit bilder på de färgglada och mönstrade tygen där de hängde, låg eller förbereddes på något sätt.
Jag tyckte att bilderna var mycket vackra med alla färger men utöver sin skönhet så tog jag inte med mig något mer av den bildserien. Den sista serien på utställningen visade upp olika klädesplagg i varierande stadier av förfall. Kläderna tillhörde offer från Hiroshima-bombningen och serien kändes väldigt tung. Blev lite illa till mods av att studera kläderna, framförallt när det var kläder från ett barn. Som sagt, serien väckte mycket känslor men det var inte särskilt angenäma sådana, men det var väl inte heller tanken.
Baserade min serie som jag gjorde under 2:a veckoreflektionen på denna utställning.
Också tredje och fjärde utställningen var fotoutställningar och presenterades även dessa på Hasselblads.
Den första av dessa var av fotografen An-My Lê. Hon hade följt och fotograferat den amerikanska armén och diverse saker omkring denna. Inga foton i "skarpt läge" utan från ledig tid, dagligt arbete och träningssituationer. Några få kort på omgivande miljö samt ett axplock av zippo-(tändare)motiv fanns även med.
Detta var nog min favoritbild. Gillade kontrasterna både i färgerna med den kala bakgrunden, munken i sin saffransgula särk och soldaten i sin blå uniform, samt även motsatsen i vad de två personerna representerade. Detta var dock ett utav få motiv som jag fick ut något djupare av än att det bara var en fin bild.
Den sista utställningen presenterade det arktiska Svalbard och hur detta område har förändrats. Tyrone Martinsson använde här fältarbete, arkivforskning samt historiska och nytagna fotografier för att visa hur den naturliga världen förändras över tid.
Det var mycket vackra och mäktiga bilder att titta på samtidigt som man blir sorgsen av att så tydligt kunna se människans påverkan på miljön över en, historiskt sett, så kort tid. Fotografierna och det andra materialet (historiska kartor och konstnärliga representationer) talar sitt tydliga språk och man behövde inte stirra sig blind för att se vad som dokumenterats. Dessa bilder kände jag väldigt starkt för då detta (planeten jorden och hur vi i vår girighet och okunnighet håller på att förstöra den) är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat.
Till sist skulle vi låna en bok från konstbiblioteket om något vi inte visste/kunde sedan innan. Jag valde att låna boken " Digital fotografi - steg för steg " (Bokförlaget Semic, Sundbyberg, 2013). Jag är väldigt intresserad av att lära mig mer om denna teknik då man kan göra så mycket roliga saker med den. Själv tillhör jag en generation som minns väl hur det var att behöva vänta i två veckor för att se de 32 semesterkort man hade lämnat in för framkallning och jag har inte riktigt hållit mig ajour på området sedan dess. Denna bok behandlar alltså något jag inte visste sedan innan (väldigt lite iaf) och det är även något jag känner att jag kommer få mycket glädje av i framtiden.
tisdag 17 mars 2015
Veckoreflektion 7 - 8
För andra gången på kort tid blir det så att jag lämnar in två reflektioner på en gång.
Vecka 10 började med en föreläsning om konstteori med Olle Essvik. Ämnet bredde ut sig ganska ordentligt; varför kostar ett specifikt konstverk så mycket, vad finns det för koppling mellan samhällsklass och smak och vad innebär begreppen hötorgskonst och modernism bland annat. Olle förklarade innehållet och hade gott om exempel samtidigt som han betonade att syftet var för oss att få kunskap om dessa begrepp för att vi skulle kunna utnyttja oss av denna kunskap i vår kapacitet som lärare i form av diskussion med våra elever och att få dessa att vidga sitt tänkande gällande konst. Föreläsningen följdes upp av en workshop där vi fick titta på en serie bilder och argumentera "för/emot", eller som motsträvig elev/tålmodig pedagog.
Missade alla eftermiddagslektionerna denna vecka då min son var hemma med halsfluss och eftersom min fru jobbade sent skift så var det jag som fick ta hand om lillen på eftermiddagarna.
Gert Z Nordström hade nästa föreläsning, på torsdagen. Denna handlade om bildämnets historik i Sverige. 1879 började bild läras ut som ett ämne i skolan och Gert gick vidare därifrån och framåt, förklarade de olika riktningar ämnet hade tagit och tankarna om hur bild som ett ämne skulle vara.
Gert var mycket kunnig i ämnet och var angenäm att lyssna på. Alltid intressant att veta historian bakom saker och ting men annat än just som historisk bakgrund kände jag inte att det var särskilt givande.
Jag kommenterade Evas och Evelyns assignments på fredagen och lektionen avslutades med ett sokratiskt samtal, lett av Ninja och Sandra. Mitt personliga mål var att säga så lite som möjligt denna gång och det gick, nästan.
Den kommande veckan (v. 11) startades återigen upp av Olle. Semiotik var ämnet för dagen. Olle talade om hur man tittar på och analyserar en bild och vi fick sedan i grupper gå ut på stan och välja ut en egen bild som vi skulle bryta ner i sina beståndsdelar. På det efterföljande seminariet presenterade vi vår bild och våra tankar om denna för klassen. Efter detta satte vi oss i våra grupper igen för att diskutera bildämnet i skolan idag, hur vi tycker att det är, hur det varit historiskt och hur vi tycker att det borde vara. Både föreläsningen och seminariet var intressanta och givande då man fick verktyg och möjlighet att analysera en bild på ett annat sätt än vad man kanske brukar göra.
Under fredagspresentationerna fick vi reda på att temat för nästa kurs skulle vara makt, samma tema vi hade fått som underlag för vår sista assignment på denna kurs. Jag och Eva höll sedan i det sokratiska samtalet. Vi hade valt ämnet censur. Vi kände på oss att detta var ett ämne som skulle få folk att lufta sina åsikter åt det ena eller det andra (eller det tredje) hållet utan problem och det visade sig att vi hade haft rätt i detta. Det gemensamma målet var att bara flika in med sin åsikt när man kände för det och trots detta så flöt samtalet på bra och alla närvarande fick chansen att göra sin röst hörd. Det mest prövande för oss som samtalsledare var att försöka låta bli att lägga sig i samtalet med våra egna åsikter.
torsdag 12 mars 2015
Assignment # 6
" Med makt - Ringa in Makt "
Tänkte först återskapa ett foto taget på mitt bröllop där min fru sätter vigselringen på mitt finger. Detta för att symbolisera kärleken, som enligt mig är den största makten. Dock kändes uppgiften, så som den presenterades, mörkare än så.
Jag är (lite) allmänt paranoid. Tror inte helt på vad som sägs i media, tycker inte om all övervakning som finns av världens medborgare etc etc. Men, som det sägs: "Bara för att man är paranoid betyder det inte att någon inte är ute efter en". Detta säger jag med glimten i ögat men det fick mig att börja forma en ny bild i mina tankar.
Jag ville peka på den yta som visas upp för oss vanliga dödliga. Antingen glättig och skimrande eller hotfull. Båda ansiktena för att på olika sätt hålla jordens medborgare i schack, för att göra oss antingen bländade eller skrämda så att vi inte kan se sakernas sanna natur. Jordens resurser utarmas och vi förstör vår miljö och planet i processen. Storföretag och banker styr och ställer, allt i profitens tecken. Människor uppmanas att spendera och förbruka som om det inte fanns någon morgondag, och om utvecklingen fortsätter på den inslagna vägen är jag rädd att det kommer bli just så. Kanske inte för oss men för nästa generation, eller nästa efter den.
Jorden är 4,5 miljarder år. Är det inte sorgligt att människan i sin girighet kan komma att förstöra denna vackra planet på bara ett par hundra år?
Tänkte först återskapa ett foto taget på mitt bröllop där min fru sätter vigselringen på mitt finger. Detta för att symbolisera kärleken, som enligt mig är den största makten. Dock kändes uppgiften, så som den presenterades, mörkare än så.
Jag är (lite) allmänt paranoid. Tror inte helt på vad som sägs i media, tycker inte om all övervakning som finns av världens medborgare etc etc. Men, som det sägs: "Bara för att man är paranoid betyder det inte att någon inte är ute efter en". Detta säger jag med glimten i ögat men det fick mig att börja forma en ny bild i mina tankar.
Jag ville peka på den yta som visas upp för oss vanliga dödliga. Antingen glättig och skimrande eller hotfull. Båda ansiktena för att på olika sätt hålla jordens medborgare i schack, för att göra oss antingen bländade eller skrämda så att vi inte kan se sakernas sanna natur. Jordens resurser utarmas och vi förstör vår miljö och planet i processen. Storföretag och banker styr och ställer, allt i profitens tecken. Människor uppmanas att spendera och förbruka som om det inte fanns någon morgondag, och om utvecklingen fortsätter på den inslagna vägen är jag rädd att det kommer bli just så. Kanske inte för oss men för nästa generation, eller nästa efter den.
Jorden är 4,5 miljarder år. Är det inte sorgligt att människan i sin girighet kan komma att förstöra denna vackra planet på bara ett par hundra år?
torsdag 5 mars 2015
Assignment # 5
" Linjen använd linjen - Vart tar den dig - Starta på en punkt - Följ den "
Bestämde mig ganska omgående för att använda mig av min favoritspårvagnslinje - 6:an, och för att se vart den skulle ta mig.
Började med att ta lite referensbilder ur olika vinklar.
Bestämde mig ganska omgående för att använda mig av min favoritspårvagnslinje - 6:an, och för att se vart den skulle ta mig.
Började med att ta lite referensbilder ur olika vinklar.
Tänkte först sätta mig på sexan uppe på ändhållplatsen i Kortedala och åka med den hela vägen runt men bestämde mig ganska snabbt för att skippa detta då det hade tagit allt för mycket dyrbar tid.
Min andra tanke var att rita en delad bild; ena i perspektiv på en vagn på morgonen på väg Till jobbet, den andra på en vagn på eftermiddaagen på väg Från jobbet. Den på väg Till jobbet skulle stakas fram av Charon, omsvept av dimma och andra kusliga, deppiga saker medan vagnen på väg Från jobbet skulle glida fram på vingar lotsad av Keruber och regnbågar. Själva bilden skulle delas av linje 6´s stopp från min hållplats till hållplatsen där jag gick av till mitt förra jobb.
Började rita lite men kände inte alls för det. Skrotade idén och började tänka om. Gillade ändå tanken med färjekarlen som stakade fram spårvagnen mot något mörkt men samtidigt så gillar jag spårvagnen som för mig är en symbol för Göteborg (ja, jag är lokalpatriot) och jag ville därför hellre göra något positivt med den. Hade kvar mitt förra jobb i tankarna och hur skönt det känns att inte behöva befatta mig med den skiten något mer. Mixade mina tankar och idéer och kom och tänka på uttrycket "Bat out of Hell", alltså att dra fort som fan, och detta tilltalade mig mycket. Kom att tänka på ett gammalt hårdrocks-album med samma namn och fick lite inspiration av detta. Så, produkten blev en karaktär ridandes på en infernalisk spårvagn bort från helvetet och alla plågor man lämnat där, upp mot ljuset, hoppet och framtiden.
söndag 1 mars 2015
Veckoreflektion 5-6
Insåg när jag lämnade in min senaste uppgift att jag missat förra veckans reflektion, så jag kommer behandla även den här.
Vi hade en kort föreläsning på måndagen som behandlade Vygotskij och hans tankar om pedagogik. Tycker om hans idéer och föreläsaren var bra men på den korta tid vi hade kändes det inte som att vi fick någon information vi inte redan hade fått i höstas.
Resten av veckan var jag ju som sagt sjuk så inte mycket hände vare sig om Vad, Hur eller Varför.
I torsdags hade vi seminarium med Lars-Åke Kernell. Vi blev indelade i olika grupper, i omgångar, och skulle komma med argument till stöd för bild som skolämne. Det var givande att höra allas infallsvinklar, både för och emot, för att få en bättre grund att stå på i fall man skulle hamna i en situation där man behöver argumentera för sitt ämne. Vidare under seminariet fick vi tips på hur man kan hantera specifika situationer som kan uppstå i vårt yrkesutövande. På det hela en intressant och lärorik lektion.
På fredagen hade vi våra standard presentationer och jag var även med om mitt första Sokratiska samtal. Celina och Stina höll i samtalet som kretsade kring ett performance verk som behandlade kosmetikatester på djur. Mitt personliga mål var att vara uppmärksam och ta åt mig hur det fungerade (då jag var sjuk vid det första tillfället). Tyckte jag snappade upp bra vad det handlade om och jag såg till att bidra till diskussionen. Samtalet flöt på bra och jag anser att alla fick utrymme att uttrycka sig. Det var både roligt och intressant att samtala i detta forum som jag anser underlättar för individen att få sin åsikt hörd då hela upplägget baseras på att inte avbryta och låta folk tala till punkt utan att någon säger vad som är rätt och fel. Jag ser fram emot att delta igen.
Vi hade en kort föreläsning på måndagen som behandlade Vygotskij och hans tankar om pedagogik. Tycker om hans idéer och föreläsaren var bra men på den korta tid vi hade kändes det inte som att vi fick någon information vi inte redan hade fått i höstas.
Resten av veckan var jag ju som sagt sjuk så inte mycket hände vare sig om Vad, Hur eller Varför.
I torsdags hade vi seminarium med Lars-Åke Kernell. Vi blev indelade i olika grupper, i omgångar, och skulle komma med argument till stöd för bild som skolämne. Det var givande att höra allas infallsvinklar, både för och emot, för att få en bättre grund att stå på i fall man skulle hamna i en situation där man behöver argumentera för sitt ämne. Vidare under seminariet fick vi tips på hur man kan hantera specifika situationer som kan uppstå i vårt yrkesutövande. På det hela en intressant och lärorik lektion.
På fredagen hade vi våra standard presentationer och jag var även med om mitt första Sokratiska samtal. Celina och Stina höll i samtalet som kretsade kring ett performance verk som behandlade kosmetikatester på djur. Mitt personliga mål var att vara uppmärksam och ta åt mig hur det fungerade (då jag var sjuk vid det första tillfället). Tyckte jag snappade upp bra vad det handlade om och jag såg till att bidra till diskussionen. Samtalet flöt på bra och jag anser att alla fick utrymme att uttrycka sig. Det var både roligt och intressant att samtala i detta forum som jag anser underlättar för individen att få sin åsikt hörd då hela upplägget baseras på att inte avbryta och låta folk tala till punkt utan att någon säger vad som är rätt och fel. Jag ser fram emot att delta igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)